Svartvit bild på fyra ungdomar som arbetar med skogsbruk.
Foto: Emil Emanuel Olsson, Länsmuseét Gävleborg, CC BY-SA
Lektion 32

Hur användes skogen förr?

Kanske tycker du om att plocka bär?
Cykla downhill? Eller att bada i en härlig skogstjärn?
Skogen ger oss både naturupplevelser, frisk luft, virke och produkter av träråvara. Nuförtiden är det den som äger skogen som bestämmer vad den ska kunna användas till. I den här lektionen ska du få lära dig mer om hur skogen använts under andra perioder i historien. Om du hade levt på 1800-talet kanske du hade spenderat somrarna med att passa djur ute i skogen.

Börja lektionen
Del 1

Jägarfolket

Illustration som visar älg som faller ner i fångstgrop, människor med spjut och pilbåge samt älgar gående i skog.
Illustration: Maja Modén
LÄS

Dags att läsa! Läs texten och fundera på det du läser. Fråga gärna någon annan om hjälp eller hjälp dina klasskamrater.

En av de produkter som svenskarna har fått från skogen är älgkött. Idag jagar vi älg med hjälp av gevär men ända sedan stenåldern har vi jagat älg. Då jagade människorna genom att gräva en grop som älgarna föll ned i. Man kunde jaga genom att driva ned älgen i gropen eller genom att hoppas på att en älg skulle trilla ned. Det bästa var såklart att gräva en fångstgrop på en plats som älgarna återvände till år efter år. Det var svårt att gräva en fångstgrop och det kunde ta många dagar för flera personer att gräva och stötta upp gropen. Därför ansågs en bra fångstgrop vara värdefull för den som ägde den. När den som ägde fångstgropen dog så fick något av barnen ärva den.

1863 så var älgen nästan utrotad i våra skogar. Då förbjöds all jakt på älg och det blev inte längre tillåtet att använda fångstgropar. I smyg så fortsatte man nog att använda groparna ett tag till. För att få jaga älg idag måste man ha licens och tillstånd att jaga på en viss plats, och man får bara jaga under en bestämd tid på året. Myndigheterna håller koll så att älgen inte blir utrotad.

Samma stigar

Eftersom älgarna har samma vandringsleder år efter år kan vi fortfarande hitta spår av fångstgropar i skogen där älgarna vandrar idag. En plats som många älgar passerar varje år är i Kullberg utanför Junsele. Där hittar vi också många spår av gamla fångstgropar. Visst är det häftigt att vi fortfarande kan se spåren av hur djur och människor levt långt tillbaka i tiden?

Fångstgrop
Ett effektivt sätt att jaga.
Jägare
Under jägarstenåldern livnärde sig de flesta på jakt.
Älgar
Älgko, älgtjur, älgkalv.
Gärdesgård
Användes för att tvinga ned älgen i gropen.
DISKUSSIONSFRÅGOR

Diskutera frågorna i gruppen.

  • Vilka var jägarfolket? När, var och hur levde de?
  • På vilket sätt var det inte hållbart att jaga så mycket älg? Är det inte viktigt att alla människor får äta sig mätta?
  • Hur löste de problemet med att älgarna höll på att utrotas?
  • Finns det andra sätt att lösa det på?
  • Hur gör vi idag så att älgarna inte ska utrotas?
FÖRDJUPNINGSUPPGIFT

Älgar

Titta på ett klipp från ”Den stora älgvandringen” på SVT.

Ta fram kartan med fångstgropar från samma område med hjälp av Skogsstyrelsens verktyg.  Avmarkera rutorna om avverkning och markera rutan om Kulturhänsyn.

Undersök tillsammans eller enskilt vad de olika markeringarna visar. Hur många av markeringarna visar fångstgropar?

Jämför med kartan som visar var den stora älgvandringen gick.

Del 2

Jordbrukarna och skogen

Illustration över jordbruksområde, hus, människor, betesdjur, djur i hage, åkrar, männskor som arbetar med skog.
Illustration: Maja Modén
LÄS

Dags att läsa! Läs texten och fundera på det du läser. Fråga gärna någon annan om hjälp eller hjälp dina klasskamrater.

Från medeltiden och fram till 1800-talet försörjde de flesta människor sig som jordbrukare och bodde i mindre byar. På den tiden sköttes det mesta av byns marker gemensamt. Utanför byarna fanns skog som bönderna i byn ägde tillsammans. I skogen närmast byn hämtade man timmer för att bygga hus och små grenar och kvistar för att tillverka redskap. Man tog även ved från skogen för att värma sina hus och laga sin mat.

Sommarjobb i fäbod

På sommaren fick djuren beta i skog som låg en bit bort från byn. Där byggdes fäbodar som djuren och de som passade djuren kunde bo i under sommaren. Det var ofta kvinnor och barn som vallade djuren. Under tiden fick gräset på ängar och hagar närmre byn växa till sig så att det räckte som foder under resten av året.

 

Gammal fäbod med djur och människor
Foto: Karl Lärka / CC BY-SA

Utanför byns skogar fanns även kronomarken som var statens skog. Där bestämde staten. Ibland kunde staten bestämma att människor fick mark i kronoskogen om de högg ned skogen och odlade upp marken.

Skogen var även en viktig plats för bärplockning som komplement till annan mat man odlade. Jakten av vilda djur gav också ett viktigt tillskott till bondens hushåll.

I byn bodde även andra människor än bönderna. Där bodde människor som inte var med och ägde marken. Det kunde vara pigor och drängar som arbetade hos bönderna. I större orter fanns även borgare som skötte andra uppgifter åt byn, till exempel skomakare. Det var bara bönderna som fick fälla träd i byns skog.

Ibland kunde någon tjuvfälla träd och hoppas på att inte bli upptäckt. Det var såklart olagligt och om man upptäcktes så kunde man dömas i en domstol.

Häradsrättsprotokoll/domstolsprotokoll från Norra Österbotten
Häradsrättsprotokoll/domstolsprotokoll från Norra Österbotten. Foto: Riksarkivet

Kartan är ovanför föreställer Leksands socken år 1668. På kartan kan man se hur en socken med mycket skog kunde se ut under den här tiden. Leksand syns i mitten av bilden och runtom ligger byar och fäbodar. Det mesta av kartan är täckt av skog. Det var inte lätt för bönderna att hålla koll på all skog och att ingen högg ned träd utan lov.

Byn
Med Boningshus för människorna och ladugårdar för tamdjuen.
Åkermark
Mark att odla på, varje bondfamilj ägde sin egen del.
Sommarbete
Med fäbodar att sova i.
Skog
Där bönderna fick hugga ned träd till ved och virke
Kronomark
Skog som ägdes av staten.
DISKUSIONSFRÅGOR

Diskutera frågorna i gruppen.

  • Hur var livet i det gamla jordbrukssamhället? Hur, var och när levde man på detta sätt?
  • Vad fick bönderna från skogen?
  • Vad användes fäbodarna till?
  • Vem bestämde över kronoskogen?
  • Vilka var borgarna?
  • Vad hände ifall någon annan än en bonde fällde träd i skogen?
  • Hur skiljer sig livet i det gamla jordbrukssamhället mot hur bönder har det idag?
FÖRDJUPNINGSUPPGIFT

Hur vet vi det vi vet?

För att ta reda på hur skogen användes förr i tiden kan man till exempel använda gamla kartor, lagtexter och protokoll från domstolar. Det har historieforskaren Jakob Starlander gjort som har läst i  boken som du ser på bilden här ovanför. I boken finns olika protokoll från häradsrätten. En häradsrätt var en domstol som tog upp fall där människor brutit mot lagen. Det här är Uleåborgs häradsrätt och det ligger i Finland. På den tiden hörde Finland till Sverige och det var samma lagar i Sverige och Finland.

Kan du läsa vad det står?

Det är inte många människor som kan det. Forskare som arbetar med historiska källor som den här, brukar först försöka skriva av texten, för att lättare kunna tyda den. T.ex. såhär:

” Borgaren Erich Mattsson Somelås ansöknigh till Emil Euntsson ifrån Uhlåseby om 42 paar skattbreder som Erich i Allmena skogen åth Kimieninge huggit haffwer, befans aff den beskaffenheet att Erich haffwer öfwerträdt thett 18. Cap: i B.B.L.L. [Byggingabalnen Landslagen] Ehuruwäl Erich willia förwända sigh haft loff aff Erich Grelson Kårpela, den nu ey tillstädes war, och der så warit att han allena låfwat wore det skedt emot dett 19. Cap: J B B. L. L.”

Kan du förstå vad det står?

Det är väldigt svårt att förstå gammalsvenska eftersom stavningen är så annorlunda från idag. Förr användes andra ord än vi gör idag och ofta är ordföljden annorlunda. Som tur är har forskaren tolkat texten åt oss och förklarar den åt oss såhär:

”Skattebonden Emil Enutsson anklagade en borgare vid namn Erich Mattsson för att ha huggit 42 par bräder på den allmänning och oskiftade skog som Emil ägde en del i. Ord stod mot ord. Emil menade att det hade skett utan att han eller någon av de andra skatteböndernas hade tillåtit det. Erich hävdade att han hade fått lov till det sedan tidigare.

Det var ganska vanligt att borgare som Erich tog sig friheten att hugga på oskiftad skog i hopp om att inte avslöjas av traktens bönder. Det var ännu vanligare att bönder gjorde intrång på andras byar eller socknars ägor, eller att bönder inom samma by hade interna konflikter. I Erichs fall så tyckte domstolen att anklagelserna stämde. Vanligtvis skulle det betyda att man fick betala böter.

Men så blev det inte i Erichs fall. Han benådades och slapp straff. Det var för att han var en bra person och eftersom han den senaste tiden haft så jobbigt. Nämnden tyckte synd om honom eftersom han hade haft problem med soldater som skulle bo i byn. Därför fick han behålla de 42 par bräderna. Han förbjöds att hugga på böndernas allmänna skog. Erich skulle även ge skattebonden Emil 3 daler kopparmynt som tack.

Tycker du att domstolen dömde rättvist?

Karta över Leksand 1668
Karta över Leksand 1668. Foto: Riksarkivet
Del 3

Bergsbrukarna

Illustration över bergsbrukning. En person bryter malmen i ett dagbrott, några tillmakar berget med eld, en står vid en mila, en bär malm till rostugn och i bakgunden syns skog och hyttor.
Illustration: Maja Modén.
LÄS

Dags att läsa! Läs texten och fundera på det du läser. Fråga gärna någon annan om hjälp eller hjälp dina klasskamrater.

Skogen är en viktig naturresurs och en annan är malmen som finns i berget. Malm är slags sten som innehåller så pass mycket av samma mineral eller metall, att det är värt att bryta den. Det heter att man bryter malmen när man tar sönder berget och gör en gruva. Några av de metaller som vi har i Sverige är järn, silver, koppar och guld.

Enda sedan bronsåldern har vi utvunnit metaller, men det var först under medeltiden som bergsbruket blev stort i Sverige. För att bryta och bearbeta malmen behövdes skog – ved att elda med. Ett av de första sätten att bryta malm var genom att elda på berget och sedan hälla kallt vatten på. Då spricker stenen och det blir lätt att få loss stenarna och komma åt mineralen. Att elda på berget så att det ska spricka kallas för tillmakning.

Sverigekarta med geografiska markeringar över gruvor.
Illustration: Maja Modén

De flesta gruvor som finns i Sverige ligger i ett område som kallas för Bergslagen. Norberg ligger i Bergslagen och där finns Europas äldsta masugn. Den kallas för Lapphyttan och har funnits sedan 1200-talet. En masugn användes för att göra järn av malmen. För att skilja på järnet och de andra mineralerna som finns i stenen behövs värme. När man eldar med kol i en masugn blir det så varmt att järnet i stenen smälter och kan samlas upp.

Träkol till att värma masugnarna tillverkades i en kolmila. Ved lades i en hög som sedan täcktes med jord. Veden värmdes upp så att den började glöda och pyra, men den fick inte brinna för då blev det bara aska. Det tog flera dagar att göra träkol på det här sättet och kolmilan behövde vaktas hela tiden. De som vaktade kolmilan kallades för kolare och de bodde vid milan under tiden.

Foto på kolmila
I en kolmila tillverkas träkol under låg syretillförsel. Foto: Raphael Saulus / Public domain

Masugnarna ville man ha nära gruvan eftersom malmen är tung. Det byggdes många masugnar i Sverige och alla behövde träkol. Men träkolen var ömtålig och skakade sönder under långa transporter. Därför var det bra om skog och gruva låg nära varandra.

Utbyte mellan länder

En del av de tekniker man använde för att tillverka kol och metall fick man från andra delar av Europa. I Sverige var det brist på kunniga arbetare så under början av 1600-talet lockade man duktiga människor från Belgien att komma till oss. De kallades valloner efter området de kom från, Vallonien. De tog med sig kunskap om nya tekniker och vi blev ännu bättre på att framställa metaller. Idag bor det många ättlingar från vallonerna i Sverige. Sverige exporterade mycket metall till andra länder i Europa redan på 1000-talet. Vi säljer fortfarande mycket malm och metaller till andra länder. Under stormaktstiden producerade Sverige två tredjedelar av all koppar i hela världen. All koppar kom från Falu koppargruva. Den gruvan lades ned 1992 och då hade den gett oss koppar i över tusen år.

Illustration: Maja Modén

Idag tillverkar vi en femtedel av allt silver och guld som bryts i Europa och 90 % av all järnmalm. Sedan omkring 1950 används inte längre kolmilor ute i skogen. Forskare i Sverige försöker komma på ett sätt att göra stål utan att använda kol – något som inget land kan göra ännu. Det skulle betyda jättemycket för klimatet om vi kan göra stål utan att släppa ut koldioxid.

Dagbrott
Öppen gruva.
Tillmakning
Bryta malm med eld.
Skog
Gav ved till kolet.
Rostugn
Hetta upp malmen så den blir spröd.
Hytta
Här smältes malmen till tackjärn.
DISKUSIONSFRÅGOR

Diskutera frågorna i gruppen.

  • När började bergsbruk bli vanligt i Sverige?
  • Hur gjorde bergsbrukarna för att komma åt metallen som fanns i berget?
  • Vilka olika typer av metall finns i Sverige?
  • Varför var det bra att gruvorna låg nära skogen?
  • Hur löste man problemet när det var brist på kunniga arbetare inom bergsbruket?
  • Varför vore det bra att komma på ett sätt att göra stål utan att använda kol?
FÖRDJUPNINGSUPPGIFT

Kolbullar

De som arbetade ute i skogen under långa perioder behövde ha mat som höll sig bra länge. Mjölk och ägg var svårt att ta med. Samtidigt behövde man mat med mycket energi eftersom arbetet som skogshuggare eller kolare var tungt. Kolbullen innehåller mycket fett och den var enkel att göra. Man la allt i en stekpanna och la ett lock på. Sedan ställde man stekpannan på glöden och la glöd på locket.

Ingredienserna i kolbullen är fläsk, ister (fett från gris), mjöl, vatten och lite salt.

Recept på kolbullar:

500 g fläsktärningar
3 dl rågmjöl (eller skrädmjöl rostat havremjöl)
5 dl vetemjöl
salt efter behag
ca 9 dl vatten
ister att steka i

Gör så här:

Tärna salt fläsk (gärna rökt) i små tärningar.
Rör ihop en smet av övriga ingredienser. Smeten skall vara tjockare än vanlig pannkakssmet. Denna ska sedan stå och svälla, gärna kallt.
Bryn fläsktärningarna i en gjutjärnspanna tillsammans med ister.
Häll på smet så att det precis täcker fläsktärningarna (ca 1 cm.)
Grädda alltsammans på glöd tills ytan får en gyllenbrun yta, gärna på båda sidor.

Foto på tillverkning av kolbulle, stekpannor med smet i, över eld.
Foto: Lars Falkdalen Lindahl CC BY-SA