Väsen från skogen

I södra och mellersta Sverige var risken störst att råka ut för troll. Men trollen hade inte mycket gemensamt med de troll vi föreställer oss idag. Till exempel var svansen inte vanlig. Inte heller var dåtidens troll fula. Ofta var de osynliga eller förvandlade sig till något djur. Man kunde skydda sig mot trollen genom att ha stålföremål på sig. Om trollen blev arga kunde de stjäla husdjur, eller ännu värre röva bort spädbarn och istället lägga dit en trollunge. Så kallade bortbytingar kunde fungera som förklaring till varför somliga barn inte utvecklades enligt normen.

Kunde förklara: varför människor avvek från normen (bortbytingar) eller varför någon försvann (bergtagen) samt varna för främlingar.

En älva är ett naturväsen som dansar över ängar och öppna marker eller i skogen. Hur älvor ser ut råder det delade meningar om. I dag brukar älvor tecknas som väna, vitklädde flickor. Men i den gamla folktron var de vare sig snälla och ljuvliga – de kunde bland annat ge människor sjukdomar. Ett bevis för att älvorna fanns menade man var de cirkelformade ringar där gräset såg annorlunda ut. I dag vet vi att dessa ringar beror på sämre gräsväxt orsakad av svampar som växer i ringar, eller av rådjur som cirklat runt i brunsttiden.

Kunde förklara: naturfenomen, varför människor blev sjuka.

Att jättar funnits har man trott på länge, det fanns ju flera saker i naturen som ”bevisade” det. Finslipade grytor i berget som trollen måste ha lagat mat i, märken på berghällarna som liknande väldiga fotspår, offeraltare av sten (i själva verket gamla forngravar). Sägner om jättar som velat förstöra socknens kyrka är vanliga i hela landet. Jättarna sades slunga väldiga stenblock men träffade aldrig. Antingen för att trollen var klumpiga eller för att det fanns en avvärjande kraft i kyrkan. I dag vet vi att de stora flyttblocken är spår från inlandsisen.

Kunde förklara: spår från inlandsisen, naturfenomen.

Om du hörde ett klingande, gäckande skratt när du var ute i skogen gällde det att se upp! Det kunde nämligen vara skogsrået som var i farten. (Skrattet är också misstänkt likt lätet från en spillkråka.) Oftast gav skogsrået sig till känna för män som varit ute i skogen en längre tid. Hon var mycket vacker och med sitt utseende och skratt lockade hon männen allt djupare in i skogen och fick dem att gå vilse. Skogsrå betyder en varelse som råder över skogen och dess rikedomar och hon kunde därför både ge och ta jaktlycka. Enligt folktron skyddade hon skogens djur och växter, och folk som tog för mycket från skogen kunde väcka hennes vrede.

Kunde förklara: hur jakten gick, varför folk gått vilse och påminna om att ha respekt för skogens växter och djur.

Vatten kan vara förknippat med många faror, särskilt för någon som inte kan simma. Berättelser om Näcken – en naken man, som trollband människor med sitt vackra fiolspel och lurade ner dem under ytan – kunde hjälpa till att hålla folk på säkert avstånd till vattendrag och sjöar, så att de inte riskerade att drunkna.

Kunde förklara och varna för drunkningsolyckor och andra faror förknippade med vatten.

Skygga och vresiga gråklädda små typer som bor under jorden – så har vättarna beskrivits. Det gällde att hålla sig väl med vättarna. De kunde ställa till oreda om de blev uppretade, och dra sjukdom eller allmän otur över dem de inte gillade. Vättarna kunde ibland visa sig i skepnad av något litet djur, som en ekorre eller padda, och de kunde även göra sig osynliga. Vättar som behandlades väl kunde belöna en med guld eller ädelstenar.

Kunde förklara: jordbävning och andra oväntade naturfenomen. Att någons välstånd förändrades eller allmän tur eller otur.